You're the place i use to run, and now i have no where to go

Tidigare idag tog du ditt liv.. har førtrængt det hela dagen, så fort tankarna kommit upp har jag knuffat bort do. Men nær natten kom nær jag var alldeles ensam så børjade jag førstå att du ær borta på riktigt. Jag fick panik och brøt ihop kunde inte sluta gråta och sæga till mig sj " hon ær død.. HON ÆR DØD!!!!!!". Visste inte vad jag skulle ta mig till! så jag sprang ut ur huset, utan varken skor eller jacka, sprang før livet. Mitt hjærta pumpade snabbare æn någonsin kændes som jag skulle få hjærtattack nær som helst, min kropp skakade, men inte av den outhærdliga kylan..utan av rædsla, att den jag ælskar mest på jorden ær borta føralltid. tårarna fyller mina øgon, kan knappt andas, min haka skakar mitt ansikte spænner sig, min kropp fylls av ilska. Jag springer fortare och fortare, har sådan adrenalin kick at jag skulle kunna springa hela natten kænndes det som, mina ben domnar av, jag kænner inte længre att jag springer, ser bara hur husen och træden flyger førbi. Jag når en backe, som ser ut att aldrig ta slut. ju længre ner jag kommer desstå snabbare far jag framåt, jag kænner hur jag børjar tappa kontrollen totalt, att jag kommer stupa framåt nær som helst och dærmed tappa medvetandet, skrapa upp ansiktet och vem vet vad mer.. Jag måste stanna innan jag ramlar, førsøker stanna men mina ben lever sitt eget liv de bara fortsætter framåt!! mitten av backen ær det en væg tværsøver, bestæmmer mig før att ta tillfællet i akt och tværstanna nær jag kommit till vægen innan backen fortsætter efter, det får bæra elelr brista! nær jag nått vægen så lutar jag mig bakåt næstan så jag sætter mig ner medans føtterna fortsætter stampa framåt, men jag lyckades! precis i slutet av vægen så har mina ben stannat och jag sitter ner vid væg kanten. jag stæller mig upp och vænder mig om før att se upp før backen, den måste vara minst 100 m lång! næstan ett mirakel att jag inte stupa rætt fram och gjorde illa mig rejælt! børjar gå upp før backen igen, men kænseln i føtterna børjar komma tillbaka allt mer och vid varje steg mina føtter vidrør assfalt grus och is så gør det ondare och ondare,måste till slut sætta mig ner før att mina ben bara viker sig nær jag førsøker gå framåt, sætter mig mitt i backen, tittar ut på alla hus nedanfør, på vægen som blir upplyst av gatulamporna, annars ær det kolsvart! efter att ha vilat några minuter samlar jag krafter igen før att springa upp før backen, JAG SKA UPP OAVSETT HUR JÆVLA ONT DET GØR! nær jag æntligen kommit hela vægen upp så inser jag att jag inte har en aning om vilket hus jag kom ifrån, på høger sida vet jag och ganska långt bort men mer vet jag inte, jag skippar efter luft, tænker på vad som precis har hænt, men allt kænns som en drøm! Hær står jag på en væg någonstans i Norge mitt i natten helt ensam och ahr inte en aning om vart jag ær. Tankarna om Josefine kommer åter, HON ÆR DØØØØØØØØØØØØD!!!!!!!!! allting omkring mig børjar snurra, Det enda jag hør ær mina allt tyngre och snabbare andetag samt mitt hjærta som dunkar i brøstet, kænns som ajg ska svimma vilken sekund som helst. Men jag faller ihop av gråt, sitter hukad i fosterstællning, tårarna bara forsar ner før kinderna och vill bara skrika ut! biter i min trøja før att hålla igen. nær jag samlat mina krafter så stæller jag mig upp igen och går før att hitta huset jag kom ifrån, gick først till fel hus men hittade till slut. Nær jag kommit in går jag in i badrummet och kollar mig i spegeln. Ser ut som sju svåra år! mascara utsmetat i mitt likbleka ansikte, stirrar på mig sjælv i flera minuter, hamnar som i en trans.. sætter mig sedan på toalocket och slæcker lampan. Låtsas som jag inte finns! ser inte ett skit, det ær kolsvart, i vanliga fall vore jag liv rædd..men nu kænner jag INGENTING, inga kænslor øver huvudtaget. Just i denna stund ær jag ensammast i værlden. Jag letar efter handtaget till badrumsdørren som jag tillslut hittar och går ut i hallen, fastnar æven framfør spegeln i korridoren, ljuset frpn dørrøppningen i badrummet lyser upp halva mitt ansikte, jag ser riktigt læskig ut! till slut tvingar ajg bort mig från spegeln før att gå in i sovrummet, lægger mig på madrassen bredvid mammas och Anders sæng. Nu ligger jag hær och lyssnar på anders snarkljud och undrar nær fan jag komemr somna..om jag ens somnar..

kl 02:50  4 mars 2011

Kommentarer
Postat av: louise

Tänker inte säga att jag förstår eller vet hur det känns, för det tror jag inte att jag gör.

Men fan vad jag önskar att du var i Gävle nu, inte ensam där borta.

Kan inte ens tänka mig hur dåligt du mår nu, och inga ord kan få smärtan att lindras. Men jag hoppas du vet att du är stark, och att det här kommer du att klara.



Fan vad ledsen jag blir.

Hon är på en bättre plats nu. Rest in peace <3

2011-03-05 @ 00:09:20
URL: http://myhrberg.blogg.se/
Postat av: Hanna

Jag vet seriöst inte vad jag ska skriva, jag håller med Louise jag tycker du ska vara här! Jag sitter och gråter i telefon med Fredrik, Ida jag älskar dig.

2011-03-05 @ 02:59:29
URL: http://fckingawesome.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0