Weak as i am, no tears for you. Deep inside, im no ones fool

 

Randsom dikt jag skrev en dag jag låg utelåst på verandan i väntan på att någo skulle komma hem haha..



Ligger i gräset med solen som bländar i min syn,
Jag ser hur något rör sig mot mig och sneglar upp mot skyn,
Den vackraste varelse jag någonsin sätt,
Jag måste drömma, somnat och trampat snett,
För hur skulle det kunna vara verklighet,
Att någon vill vara med mig, äckligt ful och fet,
Nej jag måste ha ramlat slagit i huvudet somnat in och aldrig vaknat upp igen,
Det bländande ljuset, siluetten som närmar sig det måste vara himlen jag har det på känn,
Jag känner ingen sorg ångest tomhet, jag måste vara uppe i det blå,
Men är det du på riktigt, har du lämnat jorden och är här likaså?
Eller är det en illusion av min högsta önskan i livet,
Eller lyckades även du ta det avgörande klivet,
Tårar som rinner längs min tinning av tanken på att du är hos mig för evigt
,Att vi båda steget till andra sidan för att finna varandra äntligen har tagit,
Din vita klänning som flyger i vinden, dinasolbrända armar som sträcker sig efter mig,
Mina darrande händer torkar mina tårar och mina ben som springer fram mot dig,
Vi möts i en kollision stark som den starkaste lysande stjärna
,Vi är nu ännu ett sken i de mörka, så stark att det får vilken blind som helst att häpna,

Våran kärlek slår allt, vi tillsammans är våran EGEN stjärna full med ljus och värme men åtskilda är vi som vilken mörk svart kall asteroid som helst...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0